No regrets?
Jag antar att det är normalt att vid denna åldern känna sig förvirrad, inte veta vad man ska göra för att det ska bli bäst. Eller hur man ska göra det. Eller om man kan göra det. Jag kommer göra det, eller nej jag vet inte, kanske lika bra att inte göra det, ehh vad fan vi kör.. Nej riktigt så är det inte, inte för mig just nu iaf och inte heller för hur många andra människor som helst. Jag tror vi alla känner någon form av förtvivlan över vad man vill göra men inte gör eller om man gör det men inte vill göra det. Vad ska man göra för att man ska bli så tillfreds med sitt val som möjligt?
Ska man stanna kvar här där man föddes, jobba på samma jobb hur länge som hellst där man egenterligen inte kanske trivs.. Träffa en kille bli jättekär förlova sig och flytta ihop aldeles för snabbt, köpa hus, skaffa barn och bli gammal på samma ställe som man föddes på? usch låter väldigt tråkigt.. Nästintill deprimerande..
Plugga, ja visst det är jättebra har jag hört. Flytta iväg och plugga några år få en titel, kanske få ett fint jobb kanske få ett skit jobb för man kan inte säga att bara för att man har pluggat 4 år på högskola så kommer man få ett toppenjobb det funkar inte så längre.. Visst sen är det säkert jättekul att leva studentlivet så det är ju en fördel!
Resa, ja det är nog fan det bästa man kan göra, eller det bästa jag kan göra just nu känner jag. Jag vill bara åka iväg så långt bort som möjligt för att se och uppleva andra kulturer.. Men det är inte alltid heller så jävla lätt när man har så mycket som håller kvar en hemma, alla måsten.. Jag ska iväg och se, se mycket och länge men när?..
Rädsla, varför är man (jag) så rädd för att testa på något nytt? något helt galet och bara köra? en av mina stora drömmar är att komma på en sån jättebra idê och kunna utvekla den iden för att sedan starta och driva sitt egna företag, kunna anställa människor skapa jobb, det skulle kännas underbart. Jag tror nog att någon gång under mitt liv kommer entrepenören i mig komma fram..
Ja herregud, vad va det för mening med detta inlägget? Jo jag ville skriva av mig, få ut mina tankar.. Jag är bara rädd över att jag kommer vakna upp när jag är 40 år va bitter och ångra att jag inte gjorde mer under mina unga år än vad jag gjorde, och vad är det att tänka på nu då? Det är åldersnojjan som börjar komma men det får vi ta i ett annat inlägg.. Jag är ung och har hela livet framför mig!
Ska man stanna kvar här där man föddes, jobba på samma jobb hur länge som hellst där man egenterligen inte kanske trivs.. Träffa en kille bli jättekär förlova sig och flytta ihop aldeles för snabbt, köpa hus, skaffa barn och bli gammal på samma ställe som man föddes på? usch låter väldigt tråkigt.. Nästintill deprimerande..
Plugga, ja visst det är jättebra har jag hört. Flytta iväg och plugga några år få en titel, kanske få ett fint jobb kanske få ett skit jobb för man kan inte säga att bara för att man har pluggat 4 år på högskola så kommer man få ett toppenjobb det funkar inte så längre.. Visst sen är det säkert jättekul att leva studentlivet så det är ju en fördel!
Resa, ja det är nog fan det bästa man kan göra, eller det bästa jag kan göra just nu känner jag. Jag vill bara åka iväg så långt bort som möjligt för att se och uppleva andra kulturer.. Men det är inte alltid heller så jävla lätt när man har så mycket som håller kvar en hemma, alla måsten.. Jag ska iväg och se, se mycket och länge men när?..
Rädsla, varför är man (jag) så rädd för att testa på något nytt? något helt galet och bara köra? en av mina stora drömmar är att komma på en sån jättebra idê och kunna utvekla den iden för att sedan starta och driva sitt egna företag, kunna anställa människor skapa jobb, det skulle kännas underbart. Jag tror nog att någon gång under mitt liv kommer entrepenören i mig komma fram..
Ja herregud, vad va det för mening med detta inlägget? Jo jag ville skriva av mig, få ut mina tankar.. Jag är bara rädd över att jag kommer vakna upp när jag är 40 år va bitter och ångra att jag inte gjorde mer under mina unga år än vad jag gjorde, och vad är det att tänka på nu då? Det är åldersnojjan som börjar komma men det får vi ta i ett annat inlägg.. Jag är ung och har hela livet framför mig!
Kommentarer
Trackback
